Kvällspromenad <3




Familjen Johansson spårar ur på stan...

Stadium

Lekia (eller vad nu leksaksaffären heter nu för tiden) xD

Rusta x) Alicia: Men tänk om den startar!!??
The final countdown

Välkomna upp små söta violer!


Mina dagar på SVF
Påbörjade för några dagar sen ett inlägg om mina dagar på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Blev visst aldrig klar. Haha, aja, summerar klart nu istället. Lite sent, men ja, förra veckan på onsdagen och torsdagen var jag alltså i Jönköping för att göra två antagningsprov.
Onsdagen klockan 07.15 rullade bilen på E4:an N, men först råkade bli E4:an S för glömde svänga av när jag skulle. Haha, hur efterblivit? Startade alltså med en liten felkörning som tog cirka 20 minuter att dra sig ur och sedan blev jag smått stressad. Var inte helt säker på hur man körde till skolan, när man väl var inne i Jönköping, men även det löste sig och jag kom fram 10 minuter innan uppropet. Rätt skillat. =) Började lite segt – jag fanns inte med på listan så det hade blivit nått missförstånd, men jag fick va med ändå. Haha, tur det!

Journalistlinjen var alltså först ut. Ett allmänbildningstest tog knäcken på mig. Herregud vad oallmänbildad jag är! Eller kanske fler än jag som inte vet vad SE Bankens VD heter? Asså typ sånna frågor var det. Helt stört. Ordtestet gick bättre, och läsförståelsen ännu bättre.
När det blev intervjudax fick vi resultaten direkt. Snabbt rättat? Hehe. Hamnade under medel på en, typ medel på en och över medel på en. Under och efter intervjun (och långt innan också) hade jag börjat tveka på om detta var rätt. Tänkte först tacka nej och inte komma till provdagen, men kände att den fick avgöra. Jag tyckte inte det kändes bra så jag tyckte det inte kändes lönt att påbörja sista uppgiften som beräknades ta tre timmar. Ville hellre ladda om batterierna och fokusera på morgondagen, grafisk form och kommunikation, som var mitt förstahandsval.
Hela andra dagen kändes roligare. Hade börjat snacka med lite folk och alla var så otroligt snälla. Bytte nummer med någon som gick musiklinjen på skolan och hon med flera tog med mig på en rundtur. Skolan ligger verkligen fint – högt upp på en kulle så man ser över hela Jönköping (typ) ;) Hamnade sedan på hennes rum och drack plötsligt te med typ ytterligare åtta okända pers. ;D Behövde inte alls känna mig ensam, som jag trodde.

Vadå galen utsikt? Satt på en rulle och ringde lite samtal hem och berättade om dagen...

Dessa tre tjejer tog mig på en rundvandring. Schysst med lamm, gätter och alpackor mitt ute i skogen =)

Här bodde jag under natten. Ett enkelt rum, men helt ok. :)
Okej, nu till GFK-dagen. Gick ok. Lite samma prov som dagen innan. Utöver det fyra skissprover. Åh, kanske inte just älskar att måla. Typ ett test var att måla av en kille som satt på en stol. 20 minuter fick man. HAHA. No coments. En annan uppgift var att göra ett självporträtt – utan penna. Materialen var ett svart och ett vitt papper, en sax och ett limstift. Sen vare skissa logotyper och en annons och lite så. Blev aldrig helnöjd med nått men kändes okej. Detta fick va som ett litet test tycker jag. Är verkligen inte hela världen om jag inte kommer in. Vet inte ens vad jag hoppas på, men jag har nog insett att ett år off, typ jobba lite, inte vore helt fel. :) Ändå glad att jag tog chansen att åka. Kanske inte så stor grej för många men jag tyckte det var lite läskigt, haha så känns ju bra nu i efterhand när jag klarade av allt det där som lät så skärmmande! ;D

Här var ett annat test. Skriva dagbok om den 3 maj 2016. Haha, skumt men skoj!
Första maj - en riktig vårdag!
På eftermiddagen blev det lite mera sol, glass och Big Brother. Började också packa för imorgon ska jag bege mig till Jönköping. ENSAM. Ska göra följande; köra + hitta till Södra Vätterbygdens Folkhögskola, checka in på ett rum, göra prov för journalistlinjen hela dagen, äta i deras matsal, sova över, vakna upp, äta frukost i deras matsal, göra prov för grafisk form, andas ut, köra hem. Asså ångest för allt. Superläskigt tycker jag men ska ändå bli kul och det kommer hjälpa mig känna av stämningen, vad det är för skola och linjerna, vad jag vill och hur man bor och hela köret. BLAAH. Wish me luck!

Haha, detta var visst den enda bilden jag fick, men ett bevis på bilstädningen!

Najs najs najs. Gröna blad börjar titta fram. Är de dessa min näsa reagerar på? Har gått och nysit hela dagen och det kliar i näsan så jag blir tokig. Har inte kännt av nått tidigare år, men äsch då! =)

På kvällen blev det en kvällspromenad och lite gung på lekparken med Anna! =)
Långhelg / Halmstad


Åkte till Halmstad igår och checkade alltså in hos Ida. Fett länge seeen <3 :( hehe. Hade en liten Darin-kväll och kollade på gamla klipp och blev helt nostalgiska. Här är en bild på coolingarna från dagen med:

Darin till Rix FM!

7 veckor / 17 + 8 dagar kvar!

Uppskriven på ballistan och balen är betald. Wihu :)

En liten tjuvtitt på balklänningen jag ska bära kan ni la också få då... ^^
En lyckad projektarbetsredovisning!

Men, bara för att projektarbetet slutar här, slutar inte arbetet med boken. Jag kommer nu trycka upp en begränsad upplaga och sälja till de som vill ha. :) Priset kommer ligga mellan 150 och 200 kronor. Är DU intresserad av ett ex, kontakta mig här eller maila: emilia__j@hotmail.com så kanske det går att ordna ;) Boken är 212 sidor lång och omfattar mitt liv, från födelse till och med februari i år. :) Baksidestexten:

Min omtalade hemresa från Stockholm...

Under natten hade det kommit säkert 15 cm snö och det höll fortfarande på. Madde kollade så att min buss inte var inställd, men det såg inte så ut. När vi hade traskat iväg till bussationen kollade hon igen och då såg det visst annorlunda ut. Ingen buss där inte. Fick ju lite panik eftersom jag hade ett tåg att passa. Vi försökte leta upp en lösning; kollade andra bussar, ringde Maddes pappa och kollade om han kunde köra in mig, stackarn, inget alternativ tyckte jag. Inget såg ljus ut och jag fick tillslut ringa mamma och be henne boka om mitt tåg. Som TUR var hade jag en ombokningsbar biljett. Har typ aldrig haft det, bara råkade ha det för det av någon anledning blivit billigare. Det måste ju vatt nått fel; hur kan det bli billigare om man har möjlighet att boka om, gentemot om man inte har det? Stört ju. Hon bokade om och i samma sekund kom en buss Madde sa jag kunde hoppa på för att komma in till stationen i Åkersberga.
Fem minuter senare var jag där, men det hjälpte inte jättemycket då allt var inställt där också. "HUR TAR MAN SIG IN TILL STAN?" Hörde jag folk fråga, svaret blev: "Det går inte". Kan inte förklara frustrationen som uppstod när man står där; fylld av behov och bara vill hem. Det var dessutom kallt och jag hade väskor att bära på. Allt var väldigt jobbigt och när till och med Madde säger att hon inte vet hur jag ska göra kändes det tungt.

Tillslut kom jag med en buss, efter att ha väntat ett bra tag. Bussen tog mig till Danderyds sjukhus, alltså en bra bit påväg. Resan dit var inte heller smärtfri för jag satt på helspänn och väntade på nästa problem, som snart kom. Bussen stannade på något ställe där vägen hade slutat skottas. Busschauffören sa att... ne, jag hörde faktiskt inte vad hon sa men många sprang ur bussen, och jag fick en känsla av att jag också skulle göra det. Snabbtänkt och snabbt agerat satt jag på en ny buss. Dubbelkollade om den gick dit jag ville och när svaret var ja, pustade jag ut. Nästa problem: jag skulle vara framme på centralen 8 minuter innan mitt tåg skulle avgå. Ångest? Jo, tack.

Satt återigen på helspänn och mådde illa. Okej, det var inte hela världen om jag missade tåget, men jag skulle få sitta på centralen och vänta i två timmar, och vem vill det? Inte jag! Speciellt heller inte eftersom jag hade planer med Simon. Vi hade tänkt fira halvår med att laga mat och ha en sån där myskväll. Klart jag ville hem mer än någonsin liksom. Jag frågade Madde, när jag satt på tunnelbanan, om jag skulle gå fram eller bak, för att få så nära som möjligt och hon trodde fram. Komiskt att jag utryckte mig "det kanske kan handla om sekunder". Väl framme på centralen tog jag alla mina krafter och kutade mot spåren. Madde hade kollat upp att mitt tåg stod på spår 11, men på skärmarna stod det 10. Precis vad man önskar sig i denna stund. NOT.
Med lite felspringningar befann jag mig tillslut vid spår 10. Ringde mamma och sa att jag nog var rätt, men kanske ändå inte för tåget, som skulle avgå denna minut, skulle till Göteborg. Jag tänkte att mitt tåg mot Malmö kanske kommer efter det, så jag står lugn och väntar. Okej, lugnt var jag väl inte, men jag väntade. När de kör ser jag då mitt tåg på andra sidan. SUPERÅNGEST. Det var nu 3 minuter kvar till avgång och jag fattade ingenting - hur skulle jag ta mig dit? Förklarar för mamma och hon säger att jag ska ge upp och att hon bokar om. En inre kraft i mig växer fram (haha) och jag börjar springa, i hopp om att hitta rätt. Helt sjukt.
Jag springer och springer... Mamma säger snart att klockan passerat avgångstiden men jag vill se det med egna ögon. Tillslut tror jag mig vara nära och springer upp för en trappa. Inte mitt tåg där. Inte det första jag ser iallafall. Jag hör en sån där avblåsning för att ett tåg snart ska köra. Vänder mig om och där ser jag det. MALMÖTÅGET! Om det är rätt är inget jag hinner fundera på utan bara sätter fart diåt. Dörrarna hinner stängas men en man ser mig, en som jobbar på SJ och får upp dörren till mig. Jag är inne och 5 sekunder därpå rullar tåget. Jag har mamma på tråden och är helt galet anfådd och tagen av vad som just händer. Försöker förklara för henne hur sjukt det var, kanske inte så lämpligt att komma in i tyst avdelning? Haha... HERREGUD! Jag har varit med om mycket sånt här men detta var det sjukaste! Han som kollade biljetterna var samma man som öppnat dörren till mig och han bara: "Det var tur att vi var en minut sen, ellerhur? Nu får du aldrig mer klaga på att vi inte alltid håller tiderna." Nej, jag lovar. Ska aldrig klaga mer. PUH!
Finaste överraskningen <3




Asså wow, hur söt får man bli? Tack finaste, du vet verkligen hur man får mig glad! :') <3
13/4 STOCKHOLM - DARIN - TACK FÖR MUSIKEN!
Väl framme slank jag in på klädbutiken Zara, där jag tidigare spanat in ett par gula byxor. Med mig hem fick jag istället ett par röda. Åh, älskar alla dessa färgade byxor! Hehe.

Mötte sedan Madde och Hanna och gled runt på stan med dom i några timmar. Vi begav oss sedan till Karlaplan, där det blev Donken, och köande på det. Stod ute i regnet i si sådär 45 minuter, vilket resulterade mittenplatserna på rad 4 - helt ok! Nej, mer än ok faktiskt. Såg skitbra och hade nog inte velat flytta fram, eller bak.

Hela inspelningen, var precis som väntat, väldigt rolig. De förklarade dock att det inte skulle vara så mycket omtagningar och "tillgjort" utan bara utspela sig naturligt. Inspelningen varade ändå i två timmar, och programmet som sänds till höst ska bara vara en, så nog får de klippa bort en hel del kul. Det var också så roligt eftersom det gick in på djupet. Vi visste redan svaren på frågorna som ställdes, många iallafall, men här gick de in på djupet. Det bröt intervjun för ett uppträdande lite då och då och blev totalt sex låtar (räknat Money for nothing x 2)
Egentligen fick man ju inte fota, men vad tror ni om mig? Jag + Darin = det blir en hel del bilder. Kanske ska respektera deras önskan om att inte läcka ut med bilder/film ändå, men klart jag vill visa er nånting. Men, det är alltså smygbilder så inget att skryta med, typ! ;)



Fick mig en ny bild med pajken också. Han sitter och jag står så ingen jättevacker, men vadå? En bild med Darin är ändå en bild med Darin och man skiter lite i hur den ser ut. Som jag sa till honom, man kan aldrig få för många bilder med honom ;D

Sov hos Madde och vaknade hem till världens snökaos som resulterade i ett och annat. Tycker nog min hemresa förtjänar ett eget inlägg, så vänta bara. HAHA. Skönt att man kan skratta åt det nu, men ångest ändå lixom...
Ett halvår!




Mot huvudstaden! Tack för musiken - Darin ;)

