27:e februari; vilket innebär hm *tänker o räknar efter på fingrarna* SEX ÅR sedan jag såg Darin för första gången live. Ojoj. Sex år. Det är ingen kort tid det. Det ser man även på bilden, som återkommer denna dagen år efter år, men jag fascineras ju fortfarande av hur liten jag var. Haha, inga tänder. x'D För er som undrar hur det var, ska ni nu få höra. Det var faktiskt ganska galet. Enjoy!

Det var jag, Sofie, mamma och mormor som begav oss ner till Ica Maxi i Hyllinge där Darin skulle signera sin skiva. Allt var mammas idé. Jag var så liten och tänkte lixom inte på att han fanns i verkligheten, utanför tv-rutan. Haha, det var typ så! Men när mamma föreslog att vi kunde åka dit om jag ville, blev jag ju såklart jätteglad och fick med mig min kompis Sofie. Vi var där ungefär 2,5 timmar innan, vilket vi tyckte var jättemycket. Det stod kanske, sju andra tjejer vid scenen redan då. När det började komma mer folk, blev det extremt varmt, och trångt. Jag minns att Sofie satt på golvet, helt svimfärdig. Så plötsligt var klockan 13 och publiken skulle räkna ner från 15, och på 0 skulle han komma in på scenen. "15, 14, 13, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6..." o där klarade jag inte mer. Fick lägga alla mina krafter på att andas djupa andetag och hålla mig upprätt. Det var helt sjukt så nervös jag var. "0" Introt till "What you're made of" började spelas och in kom han, Darin! Där stod han man hade följt under hela FEM MÅNADERS TID. Minns att jag tänkte att han var väldigt liten. x) Efter 3 låtar sattes ett dubbelbord och en stol upp på scenen. Nu började signeringen...

Vi väntade lite med att ställa oss i kön. Tänkte inte så mycket på det utan var fullt upptagen med att smälta att jag just hade sett Darin. Shhiiett. Det var så mycket folk och jag var så liten så emellanåt lyfte mamma mig så jag kunde se en glimt av honom, när han satt där och signerade. Så söt han var!

Jag skulle tippa på att det gick drygt en timme tills det var våran tur att gå fram. Hela jag skakade och det gick nog inte att missa hur nervös jag var. Blev helt uttittad och mamma och mormor försökte lunga ner mig men tårarna bara rann. Då kom en vakt och frågade hur det egentligen var med mig. Han såg det lite som en risk att låta mig gå fram och förklarade att de hade haft ambulans på alla andra ställen men idag hade de inte det. Ångest! Nej, jag hade inte kommit dit för att åka ambulans, jag hade kommit för att få träffa Darin, så med beslutsamma steg gick jag upp för den lilla trappan, fram till honom. Då brast det igen. Han frågade vad jag hette men jag fick inte fram ett ljud. "Emilia" sa mamma. Och han skrev "till Emilia från Darin" på skivan och jag typ doog. Hade bara en autograf tidigare, och nu fick jag en till. Wow! Hade med mig en liten nalle och fick tillbaka talförmågan och sa "här, du får den" och sträckte fram den till honom. "Ååh, tack så mycket!" sa han. Sen var allt över.

Gick ner från scenen och bröt ihop ännu en gång. Detta var lyckotårar blandat med…  vanliga tårar. Jag var besviken att det nu var över, och jag kanske aldrig mer skulle få se honom. Nu behövde jag ny energi så vi lämnade matbutiken och fann, hmm, någon slags korvkiosk tror jag det var. Vi fyllde på med nya krafter innan vi skulle sedan påbörja hemfärden men jag kunde inte riktigt släppa att Darin satt kvar där inne. Mamma frågade om jag ville gå in igen och kolla, oh ja, det ville jag! Hon lyfte upp mig så jag fick se en sista glimt av honom. Åh =( I bilen grät jag ännu mer. Mormor hade med sig Aftonbladet och på en av nöjessidorna var det en artikel med Darin. Rubriken löd "En del fans gråter", haha så passande!

Då trodde jag att det var slutet, men tänka sig, det var ju bara början!

Sitter här i tårar. Men det gick inte längre, p.g.a så mycket... Jag vet att det blir bäst såhär, kanske inte känns så just nu, men det kommer göra det, om ett tag. Vägen dit blir lång, men jag klarar det... Vi klarar det.

Igår begravdes min gammelfarmor Gunborg. Hade faktiskt aldrig varit på någon begravning innan, usch så sorligt. "/ Vila i frid nu gammelfarmor  <3

HEJ NU HAR JAG SPORTLOV :) HEJDÅ

Har inte orkat lägga in tidigare, men såhär blev resultaten av min första lilla "riktiga" artikel.
Den var med i Smålänningen i måndags =) hihi

De ni. Haha... Ne men idag var DJ Nathalie (Nathalie från bl.a. Mammas pojkar och Kungarna av Tyslösand) på Harrys i Ljungby. Jag var där och fotade på uppdrag av Smålänningen. Sjuuukt svårfotat där nere i mörkret men lite kul att komma in där till alla 18+are. x) Ska skriva lite om det också, men det får bli imorgon. MEN KUL! :) Håll ett extra öga öppet när ni läser Smålänningen på måndag! Typ. GODNATT!

Sitter här helt nerfrusen och håller på att tina upp. Har varit ute och gått med Anni. :) Vi köpte smör för stackars Anni skulle baka men det var slut. =( xD haha..







 

Nu ska jag ÄTA! :D

Efter nästan en timme, meddelande Carin da Silva att stömmen hade kommit tillbaka. Hur länge den skulle hålla var osäkert, men showen började!

Klipp kommer också inom kort!

Såhär bra satt jag på Idolturnén igår :D Egentligen hade jag ståplats men det var helt sär för man fick stå på sidorna, helt dåligt. Mamma hade bokat sittplats och biljetterna kostade lika mycket. Så knäppt, för sittplatserna var mycket bättre, om ni frågar mig iaf. Jag ville iaf sitta när jag såg hur det såg ut så vi pratade med vakterna och frågade om det var ok eftersom biljetterna kostade lika mycket o det var det. Dessutom var det helt tomt där, vi var dom första som satte oss och det var massa folk där när vi kom in. Snart kommer en bildbomb från kvällen :D Kolla in snart igen vettja!

Nu bär det snart av ner till Skåneland och Lund. Min snälla mamma ska köra. Tur att hon också är lite av ett Idolfan. Haha :D Har precis packat ner alla kameror, öh 3 st. x) Förhoppningsvis lägger jag ut massa coola bilder sen. Nä hinner inte skriva mer nu. Hejhopp.