Hösten måste vara den årstid som man kan ta finast bilder på. Kallt om fingrarna bara. Igår gick jag ner på stan och hade kameran med mig. Hade Darins version av Viva la vida i öronen och fotade just ett träd då någon la handen på min axel. Det var en man. "Om jag hoppar upp i trädet, tar du bilder på mig då?" Jag ba öh xD Han skojade, sa att man kunde ta fina bilder på hösten och blabla. Sen gick han. Mysko! Träffade Johannes och vi tog bussen hem till honom. Pluggade spanska. Tänkte gå på den spanska filmen som visades på bio i Ljungby men neh. :) Vad har jag mer gjort sedan sist jag bloggade? Hm. Hade utvecklingssamtal i tisdags. Gick på typ 5 min, nog snabbast någonsin. Hade muntligt föredrag på svenskan idag, om idoldyrkan. Det gick okej. Hade värsta ont i käken på morgonen men det släppte efter svenskan. Har kommit på att jag får ont om jag spänner mig inför något, bland annat. Skrev ner mitt tal nedanför bilderna, bara från huvudet så kanske inte helt exakt. x)

"Alla ni här inne har säkert någon idol, någon som ni ser upp till och tycker om, eller? Jag tror vi alla någongång i livet har haft en stor idol, varit fan till någon. Det finns många olika typer och exempel på det här. Det är ju skillnad på att vara fan och att verkligen vara fan, skillnaden från att gilla någon till att verkligen dyrka någon. Vanligast är nog att man i tonåren, speciellt tjejer, söker sig till en person, vanligtvis artist och väljer till sin förebild. För vissa kanske det är tillräckligt, men för andra är det mer än så. Endel kanske väljer att t.ex. tapetsera sitt rum med bilder på den där fantaskiska personen. Jag tänkte visa ett klipp på hur mitt rum såg ut för några år sedan. [Visar ett klipp på mitt dåtida rum.] Ja, som ni alla säkert vet här inne så är jag väldigt stort fan av Darin. Jag fann honom i tv-programmet "Idol 2004," alltså för fem år sedan men jag är fortfarande lika troget och hängivet fan. Den stora skillnaden är mitt beteende, då och nu. Första gången jag såg honom var på en signering i början av 2005, och när det blev min tur att gå fram till honom grät och var helt hysterisk så vakterna stoppade mig och sa "Tyvärr, vi kan inte låta dig gå fram, vi har inga ambulanser här idag, det har vi haft på alla andra ställen." Då blev jag så arg, och bestämde mig för att klara det, och jag tog mig faktiskt fram till honom men hur det gick är ju en annan historia. Den här boken [håller upp boken "Fans"] kom ut för ett par år sedan. Den är skriven av Fredrik Strage och heter "Fans" och det är just vad den handlar om. Han skriver om de där känslorna man får, berättar om den där starka dragningskraften samt hur mycket man faktiskt kan utstå för sin idol. Åter igen tänkte jag visa ett klipp. Ett två minuters utdrag från ett tv-program som heter "Det känns som fredag" där de filmar på en Darinkonsert i Stockholm. Jag var där, men syns dock aldrig i bild. [Visar klippet] Stina Oscarsson som pratade i klippet fick aldrig svaren på sina frågor, inte heller boken "Fans" tog bort Fredrik Strages frågetecken kring detta. Jag tror man som fan inte kan beskriva varför man känner som man gör, eller jag vet att det inte går. Men som sagt, vi har nog alla någongång i livet haft en idol, varit fan till någon och några av oss kanske har varit det där "större fanet" och vet hur det känns, och det är ju en fantastisk känsla. Jämför dragningskraften med religion där idolen är din gud och du är högst troende och de där starka känslorna med kärlek, en glad och pirrade känsla. Nej! Jag är inte kär i Darin, han är min idol och förebild och ingenting annat. Tack för mig!"