Haha, usch vad trög jag var igår. Gjorde ett inhopp på Smålänningen. Jobbade 13-19, inte så länge, man hann bli helt trött i huvudet. Skulle bestämma med Simon hur vi skulle ses, vilket gick sådär ju. Jag slog upp Eniro och tänkte nästan tillslut slå upp vart den låg. HAHA rekord i tröghet?

 

 

 

 

Jaha, då har det blivit dags för mig att flytta. Mitt blivande hem försvinner på torsdag, men har redan fått ett nytt, så okejdå. (HAHA lite att ta i kanske men så hade det mycket väl kunnat låta för x antal år sedan)

 

 

 

Ni som har lust och ork får jättegärna rösta på mitt och Annas bidrag i denna tävlingen. Klicka HÄR och sortera efter senaste så finns vi där någonstans! TACK! :)

 

 

 

 HAHA. Lilla kattungen, som kanske inte är en kattunge längre? Men joo! Kusinernas katt som jag träffade på igår. Men aw så mjuk och söt hon är! x)

   

 

Bilden fick mig också att tänka på denna bilden. Malin pussar en hund och den visar huggtänderna. HAHA underbar ju! x)

 

 

 

Efter Västerås fick jag också vara med om en tågupplevelse utöver det vanliga, ännu en gång. Tar allt från början!

 

Jag hoppade på tåget och hann resa i si sådär 1,5 timmar och närmade mig också Norrköping där jag skulle byta tåg, men vägen dit blev lång. Jag satt och spelade på iPhonen när jag plötsligt kände att tåget började bromsa in, ganska hårt, men det gick bara ett par sekunder innan det hördes en stor smäll och tåget guppade till. Samtidigt såg jag något rött stänka på rutan. Blod? Tåget stannade direkt.

Vi fick snabbt information om att tåget kört på en stor älg. Den hade kommit gående men varit lite för slö för att hinna över, men tillräckligt snabb för att komma över halvvägs. Den befann sig alltså mitt på spåret och det var inget snack om att den dog direkt. Det händer ju ofta att tåg kör på älgar, men det var vår lokförares första och hon hade kört tåg i sex år.

Försök till en omstart av tåget gjordes, inte bara en, utan två, tre, fyra (?) gånger. Det var stendött och exakt vad som gått sönder var oklart. Under omstartningarna hann det börja mörkna och drygt en timme efter smällen var det himlans mörkt. Batteriet hade också laddat ur sig så inga lampor kunde vara tända. Möjligheten för personalen att ropa ut information fanns inte heller, och man kunde inte spola på toan - och ja, massa sånt man tänker är självklart.

 

Snart fick vi höra att vi skulle evakuera till ett annat tåg. Vi hade som tur var ett tåg med slutdestination Malmö bakom oss. Det var det tåget jag skulle bytt till i Norrköping som jag hade gett upp att hinna med. Men det löste ju sig! Stegar rotades fram och passagerana kunde börja lämna tåget. Innan dess inväntades tillstånd så allt drog ut väldigt bra på tiden. Fick ångest att jag hunnit messa mamma vad som hänt, men inte kunde vidarerapportera hur det gick. Det var mitt ute i ödemarken och inget nät fanns efter en stund.

 

Tilläggande bör också göras: det var galet varmt där inne och öppna dörrar eller fönster var det inte tal om första timmen. Usch. Vissa fick smått panik. Jag åkte också i klass 1 (hur ofta gör man det? Jag gör det ALDRIG men denna gången var det konstigt nog billigare.) Jag satt i vagn 1 och upplevde därför säkert smällen och allt mycket värre än de där bak. Haha, jaa, snacka om en upplevelse i sig. Personalen som hjälpte till hade jobbat på SJ länge och de var deras första, respektive andra gång, de tvingats evakuera ett tåg såhär. Såklart tråkitgt med försening och jag ville bara hem. Men om man ser det positivt; resan var dyr och man kanske får tillbaka lite pengar då. Och, det var ju en rätt kul upplevelse ändå. Haha öhm.

Heej å håå det va inte igååår. Blogg.se hann visst till och med byta design mellan mina uppdateringar här, hehe. Men! Givetvis måste jag berätta lite om Västerås. Hade egentligen inte tänkt att jag skulle åka dit men så berättade Frida för några veckor sedan att hon skulle åka ner till Stockholm och springa tjejmilen. Jag sa att det var synd att det inte var en vecka senare, för då skulle vi kunnat ses och kolla Darin igen. Han skulle ju avsluta sina sommarspelningar där. "MEN JAG KOMMER!" sa Frida och bara några minuter senare hade hon bokat tåg ner. Tåååg från Kiruna, ojssch.

 

Jag tog tåget upp till Norrköping, där jag bytte tåg och åkte till Västerås. Ny stad man aldrig varit i. Samma för Frida som kom en timme efter mig. Hon har små planer på att kanske flytta till den staden någongång så det kunde ju inte bli bättre. Hihi ;) Vi checkade in på hotellet vi skulle bo på, oh, bara ett par hundra meter från konserthuset. Ja, denna konserten var inomhus i ett konserthus med sittplatser - det var ju inte heller igår liksom. Wiho. Hann spana in stadens olika shoppinggallerior och käka pizza innan konserten. Det kändes superägt att sitta där igen. I väntan på Darin, på rad 1 dessutom. Och konserten gjorde oss knappast besvikna. Som "extranummer" kallade Darin upp alla på scenen för att han ville ta en bild med alla fans. Haha, kaos? Och nu har man alltså varit på scenen en tredje gång. Hehe...

 

Lördagen bjöd sedan på hotellfrukost (MUMS!) och ännu mera shopping innan kvällen kom och jag och min tvilling fick säga farval. Buhu, aldrig kul... :/ Nästa gång vi ses vet vi ju inte när det blir, men kanske får jag ta mitt pick och pack och hälsa på henne snart? ;D

 

 

 Yää!

 

Utsikt från vårt hotellrum. Den stora bruna byggnaden til höger är konserthuset. Najs!

 

<3

 

 

 Åh, sånna här biljetter var också himla länge sen! x)

 

 Taggade inför konserten!

 

Man kunde ju inte klaga på avståndet ;)

 

Woho. Blir bara en bild så länge. Kommer kanske mer sen, men det var så mörkt och svårfotat så jag prioriterade att filma istället.

 

Vi träffade även på Darin i mörkret en snabbis.

 

 Tack för en ägd kväll och helg tjejooor!